07 december 2005

Janis Joplin still alive

A friend of mine introduced me to the singer Beth Hart. When I listen to her voice from the tracks on the album Leave the light on, I start vibrating in my knees with the same frequency as the vibrator of her voice. It is exactly the same pace as the vibrato of Janis Joplin. Ever since Janis died I have felt anger about the unfairness of letting such a powerful personality leave us. But finally, now with Beth, I hear Janis there somewhere in the background. Beth Hart will never fill out the shoes of Janis Jopling, but it is very nice with someone walking around in her rock boots, ballad sandals and jogging shoes.

© Tomas Carlsson 2005-11-07

Read my other weblog: Skildra - Textarkiv ©Tomas Carlsson

Janis Joplin lever ännu

En god vän introducerade mig för artisten Beth Hart.
När jag lyssnar på hennes röst på skivan Leave the light on, så får jag samma darr i knäna som hon har i rösten. Och det är exakt samma darr som när jag hörde Janis Joplin första gången.
Jag har grämt mig ända sedan Janis dog, världen är orättvis som inte vimlar av så fantastiska sångerskor, någon gud kan inte finnas om en sådan mäktig personlighet tas ifrån oss.
Nu när jag hör Beth, så hör jag egentligen Janis Joplin där bakom någonstans. Beth Hart kommer kanske aldrig att fylla ut skorna efter Joplin, men det är väldigt trevligt att någon traskar runt i hennes gamla mystofflor, rocktofflor, myggjagare, boots och arbetskängor.

© Tomas Carlsson 2005-11-07
Läs även min andra blogg:
Skildra - Textarkiv ©Tomas Carlsson

06 december 2005

Företagsspioner överallt

Har jag blivit paranoid, eller pågår det ett ständigt och gigantiskt företagsspioneri mot svenska företag?
Gång på gång har jag blivit uppringd av personer som startar samtalen så här:
Hej, jag heter Mikael. Vilken teleoperatör använder ert företag?
eller
Hej, det här är Anna på YYY-företaget. Vad sysslar ert företag med?
Sen kommer det fråga efter fråga om mitt företag.

Person efter person, som är okänd för mig, förväntar sig att få svar på detaljer om mitt företag utan att jag vet vem de är. Harmlösa detaljer kan tyckas, men även harmlösa detaljer, när de blir tillräckligt många, blir till en insyn som inte är riktigt sunt för ett företags integritet. Än mindre för en journalists integritet.

Det intressanta är att ett så närgånget beteende inte fanns för tio år sedan. Jag undrar när vallen bröts och det var okay att bara ringa upp och fräckt ställa frågor utan närmare presentation av sin person och syftet med frågorna.

Tomas Carlsson 2005-11-06